Etikettarkiv: Islam

Egyptiska valet fortsätter: Vem skickas till parlamentet? Bananen, Skjortan eller Trafikljuset?

Nu, efter en månads intensiv valkampanj, börjar jag känna igen folket som vill ta plats i det nya egyptiska parlamentet. På väg till grönsakshandlaren vid Midan Kit Kat, torget där jag bor, bombarderas jag av valpropaganda från alla håll: banderollerna fladdrar i luften, väggarna är tapetserade med affischer och på varje lyktstolpe möter man porträtten av kandidaterna som vill ta plats i det nya egyptiska parlamentet.

 

Egentligen är det inte politikernas ansikten jag fastnat för, utan deras symboler. Idag, när den andra valomgången drar igång i Egypten, är avgörandets stund inne för Bananen, Kaffekitteln och Skjortan. Likaså för Rosen, Kniven och Stridsvagnen. Kanske låter inte väljaren sig påverkas av symbolerna, som är nödvändiga i ett land där många fortfarande inte kan läsa och skriva. Men symbolernas makt är som bekant stor, om jag själv hade fått välja mellan Nefertiti och Mikrovågsugnen, hade jag självfallet tagit den sköna drottningen som min symbol. Några kandidater har också protesterat högljutt mot symbolerna de blivit tilldelade. Att vara manlig politiker i Egypten och tvingas bli representerad av en klänning, är inte populärt. Än värre är det troligtvis för den kvinnliga valkandidaten som fick en raket som sin symbol. I folkligt tal förknippas raketen med en prostituerad. Men mindre fantasieggande symboler som kylskåp, transistorradio och matberedare, kan bidra till att ge en kandidat några extra röster. Sedan en salafist lovade väljarna kylskåp, betalda bröllop och pilgrimsresor till Mecka, ryktas det att en del av landsbygdens analfabeter fått för sig att symbolerna inte bara representerar kandidaten. De visar också vad politikern ger i tack för en röst. Och då lär en banan inte räcka långt.

 

Egyptens folk är fattigt, av dess 80 miljoner invånare lever många familjer på ett par hundra kronor i månaden. Att valet hittills har gett de islamistiska partierna 70% av rösterna är inget att förvåna sig över. Under Mubaraks regim, som i stort sett struntade i medborgarnas välfärd, har det Muslimska brödraskapet fungerat som många egyptiers försäkringskassa. Brödraskapets medlemmar betalar 5% av sin lön till organisationen, ett system som starkt bidragit till valframgången. De ultrakonservativa salafisterna, med stöd från Saudiarabien, saknar inte heller medel, men deras vallöfte slår alla andra erbjudanden: Rösta på oss och du kommer till himlen! Ett löfte som förstås lika mycket är ett hot, att lägga sin röst på ett icke-islamiskt parti stänger dörren till det åtråvärda himmelska paradiset. Salafisterna kom tvåa i första valrundan, efter de moderata muslimerna i Brödraskapets Frihets- och rättviseparti.

 

I den andra valomgången är 18 miljoner egyptier röstberättigade, vilket är fler än i den första. Det råder mycket förvirring kring valet. Väljarna går vilse bland alla nya partier, tidigare helt okända kandidater och de många symbolerna. Kristna, mindre välorienterade väljare, har av misstag röstat på salafisternas parti An-Nour, vilket betyder ”Ljuset”, i tron på att partiet representerar jungfru Maria, som i Egypten också kallas för ”Ljusets Moder”, Omm Nour.

 

Vår portvakt Sayed frågade mig igår: ”Vem ska jag rösta på, tror du att den här mannen är bra?” Sayed visade mig ett flygblad med ett porträtt av en salafist, helt klädd i vitt, renhetens och oskuldens färg. Salafistens symbol var ett påslaget trafikljus. Trafikljuset lyste rött. Salafister och andra bokstavstrogna extremister är alltid bättre på att stoppa och förbjuda än att tillåta. Egyptierna är ett religiöst folk, kanske mer än vad vi ibland vill tro. Men samtidigt är man mycket tillåtande. Så frågan är om de levnadsglada egyptierna vill slå in på en väg med trafikljus som har fastnat på rött, och aldrig slår om till grönt.

 

 

 

 

 

 

Även publicerad i Helsingborgs Dagblad.

Annonser

Lämna en kommentar

Under Arabisk vår, Egypten, Politik, Politisk islam, Revolution i Egypten, Val i Egypten

I huvudet på en egyptisk jihadist

Vad betyder det att vara medlem i en islamistisk gruppering? Hur ser en militant islamist, en så kallad jihadist på sig själv, samhället runt omkring honom och världen i stort? Oftast är det terroristexperter som ger svaren på sådana frågor, men i boken Life is more beautiful than paradise – Livet är härligare än paradiset – är det en före detta islamist, Khaled Al Berry, som själv berättar om sina sex år som medlem i Egyptens Islamiska Jihad. Boken bjuder inte på några sensationella avslöjanden av terrorister och deras våldsdåd, Al-Berry utelämnar ingen utom sig själv och styrkan i hans personliga och vardagliga berättelse är just att vi – som står utanför och undrar vad som egentligen händer i huvudet på en jihadist får en inblick i hur lätt det är att en ung människa dras in i en extremistisk rörelse.

Khaled skulle just fylla 14 år när han blev kontaktad av en ”broder”, som medlemmarna i den islamistiska gruppen tilltalar varandra. Mötet ägde inte rum i moskén, som man skulle kunna förvänta sig, utan på fotbollsplanen. Den islamistiske brodern dök upp i precis rätt ögonblick. Khaled hade förödmjukats inför sina lagkompisar av en stor och stöddig kille efter matchen – och här var plötsligt en ny vän som tilltalade honom vänligt och respektfullt och dessutom lovade att han skulle få en cykelkedja att försvara sig med i framtiden.

Khaled Al Berry uppfyller inte den gängse bilden av en militant islamist. Han var varken fattig eller saknade hopp om en bra framtid – familjen Al Berry, som hör hemma i södra Egypten, brukade skryta med att farfar var den förste i byn som haft råd att installera telefon i huset. Båda föräldrarna hade tagit akademiska examen, de var liberala, toleranta och med en avslappad hållning till islam. Om de militanta islamisterna brukade fadern säga att ”Nasser visste vad de gick för och satte dem i fängelse. Hade islamisterna fått hållas, skulle de ha tagit livet av honom precis som de gjorde med Sadat”. Själv beskriver sig Khaled i sin självbiografi – han var mellanbarnet av tre syskon – som en blyg kille som älskade att gå på bio och läsa Agatha Christie-deckare när han inte pluggade. Med sina toppbetyg hade familjen redan stakat ut hans framtida karriär. Khaled skulle bli läkare.

Redan en månad efter det första mötet med den hjälpsamme kamraten i Islamiska Jihad var Khaled en flitig gäst i moskén. Steg för steg drogs han in i gruppens religiösa aktiviteter. ”Vi bad, fastade och studerade Koranen”, berättar Khaled. ”Ingen av bröderna yttrade ett ord om att störta samhället eller regeringen. Om någon frågade vad vi gjorde i moskén, kunde jag sanningsenligt säga att vi diskuterade helt opolitiska frågor som ”Vad är meningen med Islam?” och ”Vad innebär det att vara religiös?” I det längsta höll Khaled fast vid sina gamla favoritaktiviteter att gå på bio och lyssna på musik, särskilt då på Abdel Halim Hafez, arabvärldens Frank Sinatra, som hans mamma lärt honom att tycka om redan som liten, men islamisternas studiecirkel predikade att film, TV och musik inte var HALAL, tillåtet, utan i allra högsta grad HARAM, förbjudet.

Khaled – som var ivrig att bli accepterad av de islamistiska bröderna – tog till sig gruppens regelverk, lät skägget växa, och gjorde deras motto ”Lyssna och lyda” till sitt eget. Han anammade islamisternas synsätt att tiden på jorden är mycket kort och att det verkliga livet börjar efter döden. Men paradiset var förbehållet de som lyssnade på Gud. Guds ord var lag och de som inte lydde Gud skulle korrigeras eller, i svåra fall, bestraffas – en uppgift som Islamiska Jihad tagit på sig.

Khaled började sprida islamisternas budskap på universitetet och gavs olika uppdrag för att ändra folks dåliga och felaktiga vanor. Hit hörde att följa efter utlänningar som köpt sprit och slå sönder deras flaskor, att attackera kopter, Egyptens kristna, och se till att pojkar och flickor hölls åtskilda – i alla sammanhang. Till sist upplevde Khaled att varje handling som förolämpade Gud och Guds ord, Koranen, även var riktad mot honom själv. Han började drömma om att få bli en martyr, han ville vara med och skapa Guds rättfärdiga paradis på jorden: ”För mig var huvudfrågan: Klarar jag av att göra ett sådant offer eller ej? Inte om det var rätt eller fel”. Men innan Khaled hann bli en självmordsbombare stormade polisen universitetet och arresterade honom. Han sattes i fängelse utan rättegång. Varje dag hörde han skriken från sina islamistiska vänner och väntade på att själv bli misshandlad och torterad. Men efter två månader släpptes Khaled fri – utan att ett hår krökts på hans huvud. Han var både lättad och besviken. Besviken för att polisen uppenbart tyckte att han var en så obetydlig figur  i den islamistiska rörelsen – och lättad över att ha sluppit få sitt hjältemod testat.

Magin kring islamismen var bruten. Efter sex års sektliv återvände Khaled till sitt gamla medelklassliv och allt som han en gång övergett: musiken, filmen och skönlitteraturen. Längtan efter paradiset hade ersatts med en ny och stark lust att delta i livet här och nu. ”Men jag hade inte kunnat bryta med islamisterna och deras idéer”, skriver Khaled Al-Berry ”om jag inte träffat andra människor, konfronterats med andra åsikter och börjat inse att det finns inte bara en enda gudomlig och felfri väg att nå fram till sanningen. Sanningen har många olika ansikten”.

 

 

 

Lämna en kommentar

Under Egypten, Politik, Politisk islam

BRÖDRASKAPET BLOGGAR

blogg-freedom.jpg

Yttrandefriheten har länge kippat efter andan i Egypten.

Men att döma av årsrapporten från egyptiska människorättsorganisationen Human Rights Information är situationen för de mänskliga fri- och rättigheterna mer trängd än nånsin. Attackerna mot press- och yttrandefriheten trappades stadigt upp under 2007. ”Mer än 500 rättegångar drogs igång under året mot landets journalister och bloggare” säger Gamal Eid, chef för Human Rights Information, när rapporten lades fram i veckan. ”Jämfört med alla åren sen 1952, när Egypten blev självständigt, har landets medborgare aldrig riskerat att få betala ett så högt pris som nu för att få uttrycka vad de verkligen tycker och tänker”.

President Mubarak och hans regim är uppenbart skrämda av de kritiska rösterna som kommit till tals de senaste åren i den nya oberoende pressen, vars upplagor ökar för varje dag. För att inte tala om bloggaktivisterna , som mejlar, smsar, och lägger ut bildbevis på YouTube på olika misshälligheter som regimen försöker dölja: polistortyr, korruption, strejker och protester. Men mest av allt känner sig den egyptiska regimen hotad av bröderna i al-Ikhwan al-Muslimun, det Muslimska Brödraskapet, som idag är största oppositionspartiet. Förra året arresterades 3245 medlemmar, ofta i samband med olika protester och demonstrationer; för tillfället befinner sig ett par hundra i fängelse. Partiet, som betraktas som moderat inom politisk islam, förbjöds på 1950-talet och medlemskap kan bestraffas med fem års fängelse. Trots det lyckades det populära Brödraskapet lägga beslag på 88 platser i parlamentet vid valet för tre år sen, genom att ställa upp med oberoende kandidater.

Brödraskapet brottades länge med problemet hur man skulle nå ut till folket. Som förbjuden organisation kan man inte ge ut någon egen tidning eller trycka andra publikationer, inte ens flygblad eller affischer. Hjälpen kom från ovan, skulle man kunna säga. Med cyberspace, webben och internet, fick islamisterna ett kommunikationsverktyg som revolutionerade deras förhållande till omvärlden. Cyberspace har haft en hälsosam inverkan på Brödraskapet. I påverkningsarbetet ute på nätet har islamisterna nämligen själva förändrats och är inte längre riktigt vad de brukade vara: ”Från att ha varit en sluten, mycket hemlighetsfull, hierarkiskt uppbyggd och odemokratisk organisation, har Muslimska Brödraskapet utvecklats till en modern politisk rörelse där många röster kommer till tals, och som leds av utbildade och kunniga yrkesmänniskor”, säger Pete Ajemian i januarinumret av Arab Media & Society.

Sedan 2005 finns Brödraskapets hemsida även på engelska. Ikhwanweb.com. Alltså ”Broder” på nätet. Sajten som är upplagd som en nättidning ger ett proffsigt intryck, och är lätt att ta till sig. Nyheter blandas med längre artiklar, rapporter, videoklipp och dagens fråga. Den lyder: Tror du att den pågående militärrättegången mot Muslimska Brödraskapet i Egypten har ökat organisationens popularitet? Jag klickar på JA. Och det var jag inte ensam om, den röda stapeln visar att 74,8 % delar samma åsikt. Som besökare på sajten inbjuds jag också att delta i debatten om Brödraskapets politik, med löfte om att vad jag än skriver så kommer det att publiceras: ”Därför att vi värdesätter en konstruktiv dialog”, intygar chefredaktören. ”Vår uppgift är att förse folk med fakta och sen låta dem dra sina egna slutsatser”.

I det nya, öppna Brödraskapet spelar bloggarna en viktig roll. Det sägs att varje gång Egypten arresterar en medlem i Brödraskapet, så föds en ny blogg. Många av bloggarna, som man kan länka till från Brödraskapets hemsida, är tonåriga söner och döttrar till fängslade islamister. Brödraskapets bloggare kom igång senare än de sekulära och vänsterinriktade bloggarna. För många i arabvärlden, inte bara bland unga islamister, känns det ovant och främmande att offentliggöra sina privata tankar och känslor. Till det kommer säkerhetsaspekten; många är rädda för att dra till sig regimens uppmärksamhet. Men för ett år sen var genombrottet ett faktum, från att ha varit en handfull fanns det helt plötsligt flera hundratals islamistiska bloggare ute på nätet. ”Jag älskar rättvisa, frihet, våra fängslade ledare Khairat Al Shater, Tarek Al Bishr, Al Qaradawi, makaroner, friterad potatis och människor som inte är rädda för att tänka sjäv”. Så presenterar sig bloggaren Ibrahim på sin blogg som bär överskriften: ”Vi ger aldrig upp”. En annan ung islamist inleder med: ”Hej! Jag heter Mohammed Al Qassas. Jag jobbar med media och kultur och brukar tillbringa helgerna i Mubaraks fängelser”. Bloggaren Abdel Rahman – 18 år och född i fiskarnas tecken – håller igång två bloggar, en på arabiska och en på engelska: Jag är en ung muslim som tror att islam är den enda lösningen på alla problem vi står inför”. Tjejerna saknas inte heller bland Brödraskapets bloggare. En av de mest välbesökta är 17-åriga Arwa el-Tawils blogg ”Det här är jag!”, med 50.000 besökare på mindre än ett halvår. Alla bloggarna förklarar sin kärlek till Egypten. ”Jag vill se mitt land befriat från tyrannernas och fångvaktarnas kedjor”, skriver en av Brödraskapets unga tjejer.

”Det här är Brödraskapets nya generation”, säger Khalil Al-Anani i en artikel på Arab Insight.

”Deras mål är inte bara att föra fram islamska värderingar och tankegångar, många av dem använder bloggen för att kritisera ledningen inom Brödraskapet, den förda politiken, och deras sätt att sköta organisationen”. Och bloggarna har makt att förändra. Ett bra exempel är förslaget till partiprogram som nu dragits tillbaka efter massiv kritik från de unga, bloggande islamisterna. Det gamla gardets idéer om islamskt råd i ledningen för landet, och att Egyptens president aldrig kan vara en kopt eller kvinna, upplevdes som mossiga och odemokratiska. ”Nu är frågan hur Brödraskapets ledning tar sig an den här utmaningen”, säger Khalil Al- Anani. ”Tystar man de unga bloggarna, tvingar dem att rätta in sig i ledet, får alla kritiker vatten på sin kvarn, se där, kommer man att säga, islamisterna tillåter bara en åsikt. Om man däremot öppnar en dialog med de unga, och tar vara på deras kritik och förslag till reformer, både vad det gäller organisationen och Egypten i stort, då har man chans att vinna över många som hittills varit tveksamma till Brödraskapet”.

Lämna en kommentar

Under Blogg, Islam, Media

Frige de fängslade bloggarna i Egypten!

frige-bloggarna.jpg 

Skriv på petitionen av Reportrar utan Gränser som kräver att de fängslade egyptiska bloggarna, Kareem Amer och Abdul Moneim Mahmoud, omedelbart friges. Abdul Moneim, 27, journalist och webredaktör för Ikwan web, muslimska brödraskapets sajt, har suttit häktad utan rättegång i över en månad. 22-årige studenten Kareem Amer dömdes i februari till ett 4 år långt fängelsestraff för sitt kritiska bloggande, riktat mot Mubaraks despotiska regim och islam. Jag har skrivit om båda killarna på min blogg, inläggen är sparade under Media och Mänskliga rättigheter.

Lämna en kommentar

Under Blogg, Egypten, Islam, Media

TV-dokumentär om polistortyr gav 6 månaders fängelse

 howayda-taha.jpg

Modiga journalisten Howayda Taha, reporter på satellitkanalen Al Jazeera, har dömts till sex månaders fängelse av en egyptisk domstol.  Domstolen ansåg att Howaydas avslöjande TV-dokumentär i två delar om polistortyren i Egypten  allvarligt har ”skadat Egyptens nationella intressen”, och dömde henne även till 35.000 kronor i böter. 

Howayda, som är egyptisk medborgare, befinner sig för närvarande i Qatar där Al Jazeera har sitt huvudkontor. När hon skulle lämna Egypten beslagtogs allt det inspelade materialet, totalt 50 videoband, på flygplatsen. Men för säkerhets skull hade Howayda gjort en dubbel uppsättning av banden, och lyckades smuggla ut dem till Qatar. Howaydas kommentar till domen är att den är en”orättfärdig och hämndlysten reaktion från den egyptiska staten”.

Lämna en kommentar

Under Blogg, Egypten, Kultur, Media, Mellanöstern

Ibn Toulon moskén

Söndagsbilden:
ibn-toulon.jpg

Ibn Toulon moskén andas lugn och frid. Pelargångarna omgärdar en vidsträckt innergård. Hit söker sig inte många turister, fastän det är en av de äldsta och vackraste byggnaderna i Kairo. Moskén hör till mina favoritplatser. När man stiger in genom den mäktiga porten i dess tjocka murar lämnar man Kairos kaos, trängsel och ljud bakom sig. Intressant är också den spiralformade minareten. Moskén byggdes 884 av härskaren Ahmed Ibn Toulon.

Moskén ingick i ett mycket större palatskomplex, där legenden säger att Ibn Toulon lät fylla en bassäng med kvicksilver för att sedan flyta på dess yta, vilandes på sidenkuddar som slavinnor drog fram och tillbaka över bassängen med hjälp av silverkedjor. Uppgiften har jag hämtat ur den mycket intressanta och spännnade boken ”Cairo – The City Victorious” av journalisten Max Rodenbeck, själv kairobo. Boken finns numera även på svenska.

1 kommentar

Under Islam

Fängslad för att ha avslöjat tortyr

freemoneim.jpg

Journalisten Abdel Moneim Mahmoud, känd för sitt orädda arbete att avslöja tortyr och andra brott mot de mänskliga rättigheterna i Egypten, har än en gång fängslats. 27-årige Abdel Moneim vet vad han talar om, 2003 utsattes han själv för regimens tortyrmetoder. Säkerhetspolisen hämtade honom på ett plan på Kairos flygplats: 27-årige Abdel Moneim var på väg ut till arabvärlden för att göra en reportageserie om tillståndet för de mänskliga rättigheterna, ett uppdrag han fått av en brittisk satellitkanal.  Abdel Moneim står nu anklagad för att vara medlem i muslimska brödraskapet, det största oppositionspartiet, och för att ha ”vanärat” Egypten genom sin kritiska rapportering.

”Istället för att jaga och tysta dem som avslöjar brotten mot de mänskliga rättigheterna, borde den egyptiska regeringen ägna sig åt att få stopp på övergreppen”, säger Elijah Zarwan i ett uttalande från Human Right Watch i Kairo.

Reportrar utan gränser kräver att Abdel Moneim omedelbart försätts på fri fot.

Lyssnar du på OBS idag 13.45, med repris 20.45, kan du få höra mer om tillståndet i Egypten.

obs.gif

Lämna en kommentar

Under Islam