Kategoriarkiv: Blogg

Tripoli: Glädjedans i röda skor

Det tog tid. Men efter Tunisiens Ben Ali och Egyptens Mubarak har det libyska folket äntligen skakat av sig Gaddafi, diktatorn som med sina 42 år vid makten lyckades sitta kvar längst av alla.

I Kairo utspelas glädjescener utanför den libyska ambassaden där hundratals libyer och egyptier firar rebellernas seger. ”Libyen och Egypten är fingrar på samma hand!” ropar talkören. En man som viftar lyckligt med den nya libyska flaggan säger: ”Libyen behöver oss nu. Nu är det dags för oss libyer här i Egypten att resa hem och bygga upp vårt land”.

 

Hemma i Libyen har bloggaren Khadija Teri äntligen fått tillbaka Internet som varit nedsläckt. I sitt första blogginlägg på fyra månader – och med över 2000 olästa mejl i inkorgen – skriver hon: ”Det har varit sex tuffa månader men jag har klarat det. Tack alla som mejlat, brytt sig och bett för mig. Jag hör av mig så snart jag kan. Men först ska jag ut och fiiiiira!”

 

Bland alla libyska bloggare som nu äntligen har fått kontakt med omvärlden igen, finns också den kvinnliga fastighetsmäklaren ”Lebeeya”, bosatt i Tripoli. ”Jag är fri, du är fri, vi är fria”, skriver hon och berättar att det finns inga ord för vad hon upplever just nu. ”Lycklig? Förväntansfull? Orolig? Ängslig? Alla dessa känslor pågår samtidigt inom mig. Det känns som en dröm. En dröm som nästan är för bra för att vara sann, kan det vara möjligt att vi äntligen är fria? Jag kan ärligt säga att detta är den lyckligaste dagen i mitt liv.” Lebeeya avslutar sitt inlägg med samma ord som ekade på Tahrirtorget i Kairo när Mubarak avgick 11 februari: ”Jag är libyer och jag är så stolt!”

 

Många libyer lever i exil och har kastats mellan hopp och förtvivlan de senaste månaderna. Skulle upproret mot Gaddafi lyckas eller krossas av regimen? Suad, som bloggar från England, skriver att hon hela livet har väntat på att den libyska diktaturen skulle störtas. ”Om jag dör imorgon, dör jag lycklig, för jag har bevittnat Gaddafis och hans anhängares fall. Jag vet att det inte är över än, men jag kommer att sätta på mig min röda skor och ge mig ut på gatorna och dansa hela natten!”

”Idag kan hela arabvärlden bevittna att deras diktatorer inte är omöjliga att besegra, de är i själva verket mycket sårbara”, säger Rami Kouri, journalist och Mellanösternexpert. ”Dessa regimer har överlevt sig själv, deras tid är ute”.

Så frågan är, vem står i tur att störtas nästa gång?

 

Annonser

Lämna en kommentar

Under Arabisk vår, Blogg, Libyen, Politik

Vietnam: farligt att blogga kritiskt om Kina

Socialistiska republiken Vietnam har på kort tid blivit en flitig användare av Internet. En fjärdedel av landets 85 miljoner invånare är ute och surfar i cyberrymden. Bortåt en miljon vietnameser är aktiva bloggare och delar sina tankar och åsikter med alla andra som är uppkopplade på nätet. Bloggen har blivit ett verktyg för många journalister som inte accepterar inskränkningarna i yttrandefriheten – och för aktivisterna som kräver reformer och demokrati.

Häromveckan gjorde en av bloggarna en uppmärksammad offentlig avbön. 30-åriga Nguyen Ngoc Nhu Quyn lämnade följande meddelande på sin hemsida: ”Jag började blogga för att stå mitt i världens informationsflöde, det har har varit ett äventyr. Men nu har jag kommit fram till den bittra insikten”, fortsatte Quyn, ”att den politiska situationen gör det omöjligt för mig att uttrycka min kärlek till Vietnam. Jag har gjort fel och därför är det dags att sätta punkt för den här bloggen”.

Quyn, som bloggade under namnet ”Me nam” – Mamma Kantarell – stängde inte sin blogg frivilligt. Hon blev tvingad. Det var villkoret för att hon skulle släppas fri från häktet och slippa stå anklagad för att ha hotat rikets säkerhet.

Vad hade Quyn då gjort sig skyldig till i sin blogg?  Jo, hon hade varnat för den mäktiga grannen i norr, Kina, och kritiserat Vietnam för att alltför lätt ge vika  inför de kinesiska intressena som breder ut sig, inte bara i Vietnam utan i hela regionen. Säkerhetstjänstens internet-spioner hade särskilt siktat in sig på Quyns och många andra bloggares kritik mot ett omstritt gruvprojekt i Vietnams centrala högland, där Kina getts förstahandskontraktet att utvinna bauxit, råvaran till aluminium, och som man menar hotar miljön. Quyn nöjde sig inte med att bara uttrycka sina åsikter på bloggen, tillsammans med två andra bloggare hade hon dessutom börjat producera T-shirts som krävde ett stopp för den kinastyrda gruvdriften.  

Förhållandet till Kina är en mycket känslig fråga i Vietnam. Kina, som ockuperade Vietnam fram till 900-talet, upplevs av folk både som en förebild och ett hot. Frågan om Kina dyker idag ständigt upp i samtal i Vietnam – men den vietnamesiska regeringen tillåter inga kritiska röster i bloggar eller pressen. Journalister på en stor dagstidning i Saigon berättar att de länge velat göra ett granskande reportage om frukten och grönsakerna som importeras från Kina är hälsofarliga eller ej. Misstanken är att de innehåller höga halter av kemikalier och skadliga besprutningsmedel. Men frågan kommer inte att undersökas. Tidningsledningen tillåter inte journalisterna att analysera de kinesiska  produkterna i ett labb för att få reda på vad de verkligen innehåller.

En annan brännade fråga i relationen mellan Vietnam och Kina är dispyten om vem som äger ”De gyllene sandbankarna”, ett par mindre ögrupper som Kina annekterat i sydkinesiska sjön. Populära nättidningen VietnamNet hade modet att publicera en serie artiklar som hävdade Vietnams historiska rätt till öarna. Det ledde till att journalisten Pham Doan Trang fick tillbringa nio dagar i häkte – och hennes reportage försvann från nättidningen. Trang höll också på att nysta upp en historia som handlar om hur Kina pressar Vietnam att bestraffa tidningar och bloggar som framställer Kina i kritisk dager. Vietnamesiska nätverket ”Fria Journalister” – som verkar i exil –  menar att GD II, en specialstyrka inom säkerhetstjänsten, ligger bakom den ökade repressionen mot journalister och bloggare. GD II, som leds av vice försvarminister Vinh,  har nära band med Kina. Flera bedömare menar att specialstyrkan har utrustats med ny teknologi från Kina för att bättre kunna sköta övervakningen av Vietnams internet och dess tjugo miljoner användare.

Hur kommer det sig då att den vietnamesiska regimen i alla lägen tycks vara beredd att ila till Kinas försvar – även till priset att det skadar den egna nationen och dess invånare? Här går teorierna isär. Enligt vissa bedömare höll Vietnams ekonomi på att totalt kollapsa tidigare i år och räddades tack vare ett ingripande från Kina. Andra bedömare pekar på maktkampen inom Vietnams kommunistparti. Mycket står på spel inför kongressen 2011 då det kommer att avgöras vilken fraktion som ska gå segrande ur striden: den reformvänliga, som söker stöd hos USA, eller den konservativa, som vill att Vietnam ska utvecklas till ett mini-Kina och därför söker stöd hos sin mäktiga förebild.

Under tiden försöker Vietnams bloggare och journalister att hålla modet uppe; länge har man hoppats på att regimen skulle börja släppa sitt auktoritära grepp och tillåta media ett större mått av oberoende och frihet vid sidan av den statskontrollerade pressen, det kändes hoppfullt fram till för ett år sedan  – och så har förtrycket mot det fria ordet istället ökat. Idag befinner sig Vietnam bland länderna som räknas till pressfrihetens värsta fiender.  

”Om jag hade varit modigare”, skrev Quynh – Mamma Kantarell – i sin avskedsblogg, ”så hade jag fortsatt blogga. Jag vet att många är oerhört besvikna över att jag inte fortsätter. Men jag är övertygad om att vi kommer att mötas igen nånstans i cyberrymden – för vi delar allihopa tron på att det finns en särskild gnista och anda hos folket i Vietnam”.

Lämna en kommentar

Under Blogg, Media

Medierevolution i arabvärlden – problem och möjligheter

Demokratin lyser ännu med sin frånvaro, behovet av reformer och sociala förändringar är fortfarande skriande stort. Ändå har en REVOLUTION ägt rum i arabvärlden. Den oerhört snabba utvecklingen av arabisk MEDIA är häpnadsväckande. På tio år har det tidigare så torftiga medielandskapet med sin statskontrollerade TV, radio och press, tagit ett jättekliv ut i cyberrymden. Den nya teknologin har sprängt sönder nationsgränserna, och idag kan varje arabisk medborgare med en satellit på taket, en dator på skrivbordet, och en mobil i handen surfa runt i ett ständigt växande flöde av nyheter, information och underhållning.

 Medierevolutionen i arabvärlden sparkade igång 1996 med lanseringen av Al Jazeera, den satellitsända nyhetskanalen med bas i Qatar, som numera sänder på både arabiska och engelska. Båda upplagorna har enorma tittarsiffror, 50 miljoner följer sändningarna på arabiska och Al Jazeera på engelska når idag 100 miljoner hushåll över hela världen, vilket gör kanalen till en konkurrent att ta på allvar, både för amerikanska CNN och brittiska BBC.

 I kölvattnet på Al Jazeera följde en explosionsartad tillväxt av nya arabiska satellitkanaler, vid senaste sammanräkningen hade siffran stigit till över trehundra. Alla sorters program har hittat sin publik i de arabiska vardagsrummen, vid sidan av det vanliga underhållnings-, sport- och musikutbudet, görs det idag särskilda program kring ämnen som mat, hälsa, religion – och då inte enbart islam – samt sex och äktenskap. Men inget har haft en större betydelse än dygnet-runt-sändningarna av nyheter på arabiska, på oberoende kanaler som Al Jazeera och Al Arabiya.

 ”Det nya TV-utbudet har hjälpt araberna att definiera och belysa sina egna problem, istället för att vänta på att västs media ska göra det för dem”, säger jordanske journalisten George Hawatmeh, och jämför med hur situationen såg ut vid Kuwaitkriget 1990-91, när den arabiske tv-tittaren var hänvisad till nyheterna på sin nationella statliga TV-kanal, eller rapporteringen från CNN.

 Låter man blicken vandra ut över detta nya arabiska medielandskap, upptäcker man att de många tv-bolagen har sällskap i cyberrymden med 52 miljoner internet-användare, varav 63000 är aktiva bloggare. Till detta kommer en stadig ström av fria radiostationer, nya oberoende dagstidningar, och deras minst lika viktiga nätupplagor. Men frågan är på vilket sätt – och om – den här starka medieutvecklingen påverkar arabvärlden i demokratisk riktning? Och en minst lika viktig fråga, hur ser den arabiske journalisten på sin uppgift som nyhetsförmedlare och rapportör i det här viktiga samhällsskedet? Frågan gick vidare till 600 journalister, verksamma på de viktigaste dagstidningarna i 14 arabiska länder. Svaren blev överraskande. Vid tidigare undersökningar har arabiska journalister uttryckt att viktigast av allt är att backa upp den egna nationen, stödja rådande förhållanden, och se till att status quo bibehålls. Nu avslöjades helt andra tongångar.

 Längtan efter förändring genomsyrar svaren i hela undersökningen, som finns publicerad i The International Journal of Press/Politics. På frågan: Vilka är de största problemen som arabvärlden står inför idag? svarar en majoritet FRÅNVARON AV MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER, följt av FATTIGDOMEN och BRISTEN PÅ UTBILDNING. USA:s politik anses, inte helt oväntat, vara det största hotet mot arabvärlden, men nästan lika många av de tillfrågade journalisterna menar att hotet står att finna i de egna länderna – i frånvaron av politisk förändring. Arabiska journalister upplever att deras egna regeringar är det största hindret för en fri och oberoende press. På frågan: Vilken är den arabiska journalistikens största utmaning? fördelar sig svaren lika mellan BRISTEN PÅ PROFESSIONALISM och REGIMENS KONTROLL ÖVER MEDIA. Andra problem som tas upp är BRISTEN PÅ ETIK och KORRUPTION.

 En av de mest spännande frågorna i undersökningen är: Hur vill du beskriva din politiska hemvist? De arabiska journalisterna får välja mellan följande fem kategorier: Nationalist, Pan-arabisk nationalist, demokrat, islamist och icke-specifierad tillhörighet. Flertalet av de 600 journalisterna väljer att beskriva sig som DEMOKRATER. Längst ner på skalan hamnar nationalisterna och islamisterna. Och en överväldigande majoritet anser att journalistens främsta uppgift är att STÖDJA POLITISKA REFORMER, tätt följt av FUNGERA SOM ETT SPRÅKRÖR FÖR DE FATTIGA.

 ”Mitt jobb som journalist är att förändra allting”, säger Hassan Amr, redaktör på egyptiska dagstidningen Al Fajr, ”allt från presidenten till regeringen, och regimen som sådan, ja, till hela styrelseskicket”.

 Omvärlden har också identifierat den arabiske journalisten som en möjlig ”förändringsagent”.

En stor portion av biståndet från USA och EU har de senaste åren satsats på medieträning, bara Egypten har de senaste tre åren mottagit 15 miljoner dollar från USA i seminarier och kurser för journalister.

 Men arabvärldens regimer låter sig inte förändras så lätt. Kritiska journalister vet hur lätt man kan få byta redaktionsrummet mot en cell i fängelset. Medierevolutionen har i många fall lett till att tumskruvarna dragits åt ännu hårdare kring press- och yttrandefriheten. Ett talande exempel är Arabförbundets attack på satellitkanalerna tidigare i år. Då enades förbundets 22 informationsministrar om att det är tillåtet att bestraffa kanaler som förolämpar arabiska ledare och religiösa symboler.

 ”Jag är ändå optimist”, säger Daoud Kuttab, som grundat den fria radiostationen AmmanNet. ”Arabvärlden består till största delen av unga människor, under 21 år, som växt upp med den nya teknologin. De vet hur man använder datorer, mobiler och allt möjligt annat – jag tror inte att det finns någon regering som i längden kan hindra folk att kommunicera med all den här teknologin.”

Lämna en kommentar

Under Blogg, Media, Mellanöstern

BRÖDRASKAPET BLOGGAR

blogg-freedom.jpg

Yttrandefriheten har länge kippat efter andan i Egypten.

Men att döma av årsrapporten från egyptiska människorättsorganisationen Human Rights Information är situationen för de mänskliga fri- och rättigheterna mer trängd än nånsin. Attackerna mot press- och yttrandefriheten trappades stadigt upp under 2007. ”Mer än 500 rättegångar drogs igång under året mot landets journalister och bloggare” säger Gamal Eid, chef för Human Rights Information, när rapporten lades fram i veckan. ”Jämfört med alla åren sen 1952, när Egypten blev självständigt, har landets medborgare aldrig riskerat att få betala ett så högt pris som nu för att få uttrycka vad de verkligen tycker och tänker”.

President Mubarak och hans regim är uppenbart skrämda av de kritiska rösterna som kommit till tals de senaste åren i den nya oberoende pressen, vars upplagor ökar för varje dag. För att inte tala om bloggaktivisterna , som mejlar, smsar, och lägger ut bildbevis på YouTube på olika misshälligheter som regimen försöker dölja: polistortyr, korruption, strejker och protester. Men mest av allt känner sig den egyptiska regimen hotad av bröderna i al-Ikhwan al-Muslimun, det Muslimska Brödraskapet, som idag är största oppositionspartiet. Förra året arresterades 3245 medlemmar, ofta i samband med olika protester och demonstrationer; för tillfället befinner sig ett par hundra i fängelse. Partiet, som betraktas som moderat inom politisk islam, förbjöds på 1950-talet och medlemskap kan bestraffas med fem års fängelse. Trots det lyckades det populära Brödraskapet lägga beslag på 88 platser i parlamentet vid valet för tre år sen, genom att ställa upp med oberoende kandidater.

Brödraskapet brottades länge med problemet hur man skulle nå ut till folket. Som förbjuden organisation kan man inte ge ut någon egen tidning eller trycka andra publikationer, inte ens flygblad eller affischer. Hjälpen kom från ovan, skulle man kunna säga. Med cyberspace, webben och internet, fick islamisterna ett kommunikationsverktyg som revolutionerade deras förhållande till omvärlden. Cyberspace har haft en hälsosam inverkan på Brödraskapet. I påverkningsarbetet ute på nätet har islamisterna nämligen själva förändrats och är inte längre riktigt vad de brukade vara: ”Från att ha varit en sluten, mycket hemlighetsfull, hierarkiskt uppbyggd och odemokratisk organisation, har Muslimska Brödraskapet utvecklats till en modern politisk rörelse där många röster kommer till tals, och som leds av utbildade och kunniga yrkesmänniskor”, säger Pete Ajemian i januarinumret av Arab Media & Society.

Sedan 2005 finns Brödraskapets hemsida även på engelska. Ikhwanweb.com. Alltså ”Broder” på nätet. Sajten som är upplagd som en nättidning ger ett proffsigt intryck, och är lätt att ta till sig. Nyheter blandas med längre artiklar, rapporter, videoklipp och dagens fråga. Den lyder: Tror du att den pågående militärrättegången mot Muslimska Brödraskapet i Egypten har ökat organisationens popularitet? Jag klickar på JA. Och det var jag inte ensam om, den röda stapeln visar att 74,8 % delar samma åsikt. Som besökare på sajten inbjuds jag också att delta i debatten om Brödraskapets politik, med löfte om att vad jag än skriver så kommer det att publiceras: ”Därför att vi värdesätter en konstruktiv dialog”, intygar chefredaktören. ”Vår uppgift är att förse folk med fakta och sen låta dem dra sina egna slutsatser”.

I det nya, öppna Brödraskapet spelar bloggarna en viktig roll. Det sägs att varje gång Egypten arresterar en medlem i Brödraskapet, så föds en ny blogg. Många av bloggarna, som man kan länka till från Brödraskapets hemsida, är tonåriga söner och döttrar till fängslade islamister. Brödraskapets bloggare kom igång senare än de sekulära och vänsterinriktade bloggarna. För många i arabvärlden, inte bara bland unga islamister, känns det ovant och främmande att offentliggöra sina privata tankar och känslor. Till det kommer säkerhetsaspekten; många är rädda för att dra till sig regimens uppmärksamhet. Men för ett år sen var genombrottet ett faktum, från att ha varit en handfull fanns det helt plötsligt flera hundratals islamistiska bloggare ute på nätet. ”Jag älskar rättvisa, frihet, våra fängslade ledare Khairat Al Shater, Tarek Al Bishr, Al Qaradawi, makaroner, friterad potatis och människor som inte är rädda för att tänka sjäv”. Så presenterar sig bloggaren Ibrahim på sin blogg som bär överskriften: ”Vi ger aldrig upp”. En annan ung islamist inleder med: ”Hej! Jag heter Mohammed Al Qassas. Jag jobbar med media och kultur och brukar tillbringa helgerna i Mubaraks fängelser”. Bloggaren Abdel Rahman – 18 år och född i fiskarnas tecken – håller igång två bloggar, en på arabiska och en på engelska: Jag är en ung muslim som tror att islam är den enda lösningen på alla problem vi står inför”. Tjejerna saknas inte heller bland Brödraskapets bloggare. En av de mest välbesökta är 17-åriga Arwa el-Tawils blogg ”Det här är jag!”, med 50.000 besökare på mindre än ett halvår. Alla bloggarna förklarar sin kärlek till Egypten. ”Jag vill se mitt land befriat från tyrannernas och fångvaktarnas kedjor”, skriver en av Brödraskapets unga tjejer.

”Det här är Brödraskapets nya generation”, säger Khalil Al-Anani i en artikel på Arab Insight.

”Deras mål är inte bara att föra fram islamska värderingar och tankegångar, många av dem använder bloggen för att kritisera ledningen inom Brödraskapet, den förda politiken, och deras sätt att sköta organisationen”. Och bloggarna har makt att förändra. Ett bra exempel är förslaget till partiprogram som nu dragits tillbaka efter massiv kritik från de unga, bloggande islamisterna. Det gamla gardets idéer om islamskt råd i ledningen för landet, och att Egyptens president aldrig kan vara en kopt eller kvinna, upplevdes som mossiga och odemokratiska. ”Nu är frågan hur Brödraskapets ledning tar sig an den här utmaningen”, säger Khalil Al- Anani. ”Tystar man de unga bloggarna, tvingar dem att rätta in sig i ledet, får alla kritiker vatten på sin kvarn, se där, kommer man att säga, islamisterna tillåter bara en åsikt. Om man däremot öppnar en dialog med de unga, och tar vara på deras kritik och förslag till reformer, både vad det gäller organisationen och Egypten i stort, då har man chans att vinna över många som hittills varit tveksamma till Brödraskapet”.

Lämna en kommentar

Under Blogg, Islam, Media

Frige de fängslade bloggarna i Egypten!

frige-bloggarna.jpg 

Skriv på petitionen av Reportrar utan Gränser som kräver att de fängslade egyptiska bloggarna, Kareem Amer och Abdul Moneim Mahmoud, omedelbart friges. Abdul Moneim, 27, journalist och webredaktör för Ikwan web, muslimska brödraskapets sajt, har suttit häktad utan rättegång i över en månad. 22-årige studenten Kareem Amer dömdes i februari till ett 4 år långt fängelsestraff för sitt kritiska bloggande, riktat mot Mubaraks despotiska regim och islam. Jag har skrivit om båda killarna på min blogg, inläggen är sparade under Media och Mänskliga rättigheter.

Lämna en kommentar

Under Blogg, Egypten, Islam, Media

TV-dokumentär om polistortyr gav 6 månaders fängelse

 howayda-taha.jpg

Modiga journalisten Howayda Taha, reporter på satellitkanalen Al Jazeera, har dömts till sex månaders fängelse av en egyptisk domstol.  Domstolen ansåg att Howaydas avslöjande TV-dokumentär i två delar om polistortyren i Egypten  allvarligt har ”skadat Egyptens nationella intressen”, och dömde henne även till 35.000 kronor i böter. 

Howayda, som är egyptisk medborgare, befinner sig för närvarande i Qatar där Al Jazeera har sitt huvudkontor. När hon skulle lämna Egypten beslagtogs allt det inspelade materialet, totalt 50 videoband, på flygplatsen. Men för säkerhets skull hade Howayda gjort en dubbel uppsättning av banden, och lyckades smuggla ut dem till Qatar. Howaydas kommentar till domen är att den är en”orättfärdig och hämndlysten reaktion från den egyptiska staten”.

Lämna en kommentar

Under Blogg, Egypten, Kultur, Media, Mellanöstern