Valkrönika från Egypten

Nu är det bara en månad kvar till parlamentsvalet i Egypten och för varje dag trappas kampen upp mellan regeringspartiet NDP, nationella demokratiska partiet och oppositionen. Media, och då framför allt den oberoende och privatägda, utsätts för allt hårdare restriktioner och kontroll – eller stängs helt enkelt ner. Ett tiotal tv-kanaler har fått sändningsförbud, populära tv-program har tvingats lägga ner, och chefredaktören för en av landets oberoende tidningar, tillika en av Egyptens mest välkända regimkritiker, den orädde och kontroversielle Ibrahim Eissa, fick sparken i förra veckan. Det ryktas om att tidningens nye ägare, som dessutom leder det liberala partiet Al Wafd, har gjort en överenskommelse med NDP. Som tack för att Eissa sparkades ska liberala Al Wafd få ett garanterat antal platser i den nya folkförsamlingen, Maglis al-Sha’b, som parlamentet kallas för i Egypten.

 

– NDP upplever att den oberoende pressen är deras främsta fiende”, säger Dina Shehata, politisk analytiker i Kairo, som menar att aktionerna som är riktade mot pressen idag inte bara handlar om att eliminera eventuella kritiker inför det stundande valet och valfusket som alla räknar med ska inträffa. ”Det här är bara preludiet”, säger Dina Shehata, ”en försmak på de nya hårda tagen som regimen kommer att utsätta media för ända fram till presidentvalet hösten 2011”.

 

Valkampen handlar om 454 platser i folkförsamlingen. Idag sitter NDP tryggt på 311 av stolarna, följt av Muslimska Brödraskapet med 88 ledamöter, de resterande 55 platserna är fördelade på olika småpartier. Mohammed El Baradei, den tidigare generaldirektören för IAEA, det internationella atomenergiorganet, uppmanar oppositionen att bojkotta valet om regimen inte tillåter att det genomförs på ett fritt och demokratiskt vis. Men det är bara några av småpartierna som hörsammar El Baradei. Muslimska Brödraskapet, som inte får ställa upp som parti utan kandiderar med enskilda och så kallat oberoende representanter, har meddelat att man tänker fördubbla sin närvaro i folkförsamlingen, från 88 till minst 150 ledamöter. Och då finns det anledning för regeringspartiet NDP att oroa sig för vad som kan hända. Inte i år, men inför nästa års presidentval. Reglerna, som de själva har skapat och gynnats av i flera decennier, säger nämligen att ett politiskt parti måste inneha minst 250 av folkförsamlingens platser för att få ställa upp med en presidentkandidat. Nu kan det monopolet – i alla fall rent teoretiskt – brytas inför nästa års viktiga presidentval, då krafter inom NDP planerar att ersätta den åldrige president Mubarak med en yngre Mubarak, sonen Gamal.

 

Attackerna på den fria pressen är inte de enda oegentligheterna som den egyptiska regimen ägnar sig åt i dessa valtider. För en vecka sedan meddelade landets kommunikationsminister att det numera är förbjudet att skicka ut SMS i massupplaga – om man inte innehar ett särskilt tillstånd. Tillståndet beviljas endast till partier som godkänts av regimen, vilket utesluter de flesta grupperingarna inom oppositionen. Muslimska Brödraskapet, som flitigt använde sig av SMS för att mobilisera sina väljare vid valet 2005, har därmed förlorat ett viktigt verktyg i den pågående valkampen. Kommunikationsministeriet försvarar sitt beslut med att ”det handlar inte om att stoppa politiska aktiviteter, utan att skydda folk från de som missbrukar SMS och skickar ut felaktiga meddelanden till en nation med 60 miljoner medborgare”.

 

– Regimen försöker beröva oppositionen alla möjligheter att nå ut till folk, säger Moustafa El-Naggar, som arbetar i El-Baradeis reformgrupp. ”Men vi ger inte upp, vi kommer att hitta nya vägar”.

 

Hit hör den politiska satiren, som idag upplever en renässans i Egypten. I ett politiskt klimat som blir alltmer restriktivt, har satiren blivit en kreativ kanal för den unga generationen att få utlopp för sin frustration. Och här finns många tacksamma ämnen: Mubaraks trettio år långa patriarkala styre, religionen som ofta slår knut på sig själv, de skriande orättvisorna och gapet mellan fattiga och rika, som ökar för varje dag. De unga satirikerna publicerar sig i bokform, med titlar som ”Kapten Egypten, ett satiriskt album för tonåringar”, och ”Egypten är inte min mamma, hon är min styvmor” – vilket är en travesti på det kända talesättet ”Masr Umm Al Donia”, Egypten är världens moder.

 

-Ju mer totalitärt regimen uppför sig, ju mer förtrycket ökar, desto mer satir kommer det att skapas, säger litteraturkritikern Rabie Moftah. ”Satir är en sorts motstånd”.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Egypten, Media, Politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s