Blek och svag Sverigebild i Mellanöstern

Det är ett land som är okänt för de flesta. Som ligger långt borta och är ganska ointressant. Media rapporterar sällan om landet, varken bra eller dåliga nyheter. Landets image är mycket vag och otydlig, nästan osynlig och framkallar mer negativa än positiva känslor. Befolkningen betraktas som försiktig och reserverad: vänliga men lite tråkiga människor som säkert vill väl men som också uppfattas som självgoda.

 Så ser i stora drag Sverigebilden ut i Mellanöstern. Undersökningen, som har genomförts av Svenska Institutet, bygger på frågor och intervjuer med över 2000 människor i Egypten, Jordanien, Libanon, Saudiarabien, Syrien, Förenade Arabemiraten och Pakistan. De tillfrågade är i åldern 25 till 72 år och har tre saker gemensamt: de är resvana (minst en utlandsresa vartannat år), välutbildade, använder Internet och innehar en e-postadress.

 Kunskapen om Sverige var inte det enda som studerades. Samtidigt undersöktes också bilden av tio andra länder, för jämförelsens skull.

 USA är det land som man känner bäst till i Mellanöstern. Sedan kommer England, Frankrike, Tyskland, Kanada, Kina, Japan, Schweiz, Holland – och på tiondeplats – Sverige. Vi ligger bara snäppet över Danmark som fortfarande kämpar med sitt dåliga rykte efter publiceringen av Muhammed-karikatyrerna.

 Tittar man däremot på vilket land som har det högsta anseendet i Mellanöstern, faller USA till och med under Sverige och får, tillsammans med Holland, göra sällskap med Danmark i botten på listan. Istället är det Japan som rankas högst och hamnar i toppen av alla länderna. Japan är framför allt populärt bland de unga i Mellanöstern. Det är ett land som utmärker sig på flera områden. Japan anses exportera kvalitetsprodukter, vara teknologiskt ledande, ge stöd till mänskliga rättigheter och internationella humanitära angelägenheter, och för att stå utanför den maktkamp som andra nationer ägnar sig åt.

 Men hallå! Låter inte detta bekant? Som ett avlägset eko från 1970-talet när Sverige inte bara blev känt genom Björn Borg, Volvo och ABBA utan väckte sympati ute i världen med sitt internationella engagemang, solidariteten med världens förtryckta och stödet till fattiga länder.

 Sverige hamnar fortfarande på en god tredjeplats vad det gäller respekten för mänskliga rättigheter, men undersökningen visar samtidigt att Sverige inte har förvaltat sitt tidigare goda rykte på det internationella planet: vi anses inte spela någon större roll vare sig i kampen mot fattigdomen i världen eller i internationella freds- och säkerhetsfrågor. Intressant nog anses Sverige inte heller vara fritt från korruption.

 Svensk kultur – både populär- och finkultur – är i princip helt okänt i Mellanöstern. Här ligger Frankrike, Tyskland, England och Kina i toppen. Sverige anses inte vara någon intressant och spännande plats för samtida kultur, som musik, film, konst och litteratur. På frågan om vilket kulturområde som främst associeras med Sverige, svarar hälften att de har för lite kunskap för att ge något svar. Det vanligaste svaret bland dem som trots allt väljer att svara är ”konst och skulptur”, följt av ”teater” och ”litteratur”. Men musiken, som är en Sveriges främsta exportvaror, har man inte kommit i kontakt med, och svensk film rankas lägst av alla länder, hamnar till och med under Danmark på listan.

 Bilden som träder fram i studien är ett Sverige som bäst kommer till sin rätt på hemmaplan. De tillfrågade i Mellanöstern ger oss högsta poäng för jämställdheten mellan könen, att män och kvinnor ges lika möjligheter, och att Sverige är ett land där alla människor får uttrycka sig fritt. Vi får också pluspoäng för vårt sätt att ta vara på miljön.

 Men att resa till Sverige, för studier, arbete eller affärer, är inget som de tillfrågade känner sig attraherade av. Sverige upplevs inte som ett framgångsrikt land och man tror inte att svenskarna skulle få dem att känna sig välkomna, eller att man kommer att bli behandlad med respekt. Här upplevs Tyskland som det mest attraktiva landet, tätt följt av Kanada. ”Ambitiösa människor åker till Kanada, Sverige är ett land för asylsökare”, som en av de intervjuade uttryckte saken.

 Hur ska då Sverige göra sig mer känt och attraktivt i Mellanöstern? Svenska Institutet, vars uppgift är att öka kännedomen om Sverige och göra oss synliga i världen, vill – vid sidan av utbytesprogram inom kultur och utbildning – lyfta fram en bredare bild av Sverige, inte minst via information på Internet.

 Jag föreställer mig att jag är en ung arabisktalande människa som sitter i Kairo eller på någon annan plats i Mellanöstern och är nyfiken på Sverige. Jag kopplar upp mig på nätet och hittar Sveriges officiella hemsida: SWEDEN.SE. På den arabiska upplagan av SWEDEN.SE hittar jag bara fyra artiklar om Sverige  – bara text, inga bilder – om den svenska barnboken, hur Sverige styrs, en berömd svensk presenteras: Dag Hammarsköld, och sedan kan man få ta del av en nio sidor lång ordlista med svenska regeringstermer som nådiga luntan och diarieföring översatta till arabiska. Men inget om dialogen och utbytet med Mellanöstern, om muslimer och arabiskt liv i Sverige, eller vad som debatteras och skrivs om dessa frågor i pressen.

 I hopp om bättre och mer spännande information fortsätter jag till länken Svenska Institutet i Alexandria. Men här blir det stopp, inte ens den mest brinnande nyfikenhet kan man få mig att plöja igenom en hemsida som ser ut som en anslagstavla, med någon enstaka text på arabiska – och det är synd – för Institutets program annonserar viktiga seminarier om kultur, värdesystem, demokrati och mänskliga rättigheter – men det känns som en sluten verksamhet. Inget avslöjas – vare sig på engelska eller arabiska – om vad seminarierna debatterade och kom fram till. Och den enda bilden som dyker upp, om och om igen på hemsidan är ett suddigt foto av en tjej som ser ut att stå på huvudet rakt ner i anslagstavlan. Helt klart måste det till nya idéer för hur Sverige ska presenteras på nätet och skapa en dialog med Mellanöstern. Förhoppningsvis stannar inte mötet i cyberrymden. Jag tänker på vad min egyptiske kollega sa häromdan. ”Varför kommer det aldrig någon inbjudan från den svenska ambassaden om att man kan få möta en svensk författare, lyssna på svensk musik eller besöka en festival med svenska filmer? Varför sluter Sverige sig om sitt samhälle och kultur – när vi kan bygga broar?”

Lämna en kommentar

Filed under Media, Mellanöstern

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s