Egypten luktar på våren

Om du inte fick nog av sill och färgglada ägg under påsken ska du sätta dig på första bästa plan till Egypten. För på måndag firar egyptierna Sham el Nessim, vilket ungefär kan översättas med: ”Sniffa på vårluften”. Då ger sig egyptierna ut i det gröna med korgar och kassar fulla med ägg, lök och den saltade fisken – fisikh – som de flesta menar inte hör hemma inomhus.

 Vårfirandet är en ljuspunkt i en annars dyster tid för den stora majoriteten egyptier. Det strejkas bland både läkare, cirkusarbetare och skatteverkets personal, men 6 april, dagen som skulle bli den stora VREDENS dag, när egyptiska folket skulle visa Mubaraks styre att man har fått nog, rann helt ut i sanden. Under veckan som gått har landets intellektuella försökt analysera vad som gick snett. En del skyller den misslyckade protestdagen – där man kunde räkna till nästan lika många journalister som demonstranter –  på polisen och militärens säkerhetspådrag, att folk kände sig hotade och var rädda för att gå ut och demonstrera. Andra, som Daily News chefredaktör, Rania Al Malky, menar att rädslan för repressalier bara är en förklaring. Hon lägger skulden på den egyptiska oppositionen, som inte haft förmågan att fånga upp och stödja de unga aktivisterna och bloggarna som haft modet att exponera och utmana Mubaraks regim. Bara för ett år sedan samlade sjätte aprilrörelsen bortåt 80000 medlemmar på facebook. Nu har kämpaglöden inte bara falnat, utan förvandlats till apati. Ett tillstånd som hela Egypten numera tycks lida av.

 Sham el Nessim är en fest som förenar alla egyptier. Både muslimer och kopter, Egyptens kristna, möts i det gröna för att ”sniffa på vårluften”. Sham el Nessim brukar infalla på kopternas annandag påsk, men det är ingen kristen högtid. Sham el Nessim firades troligtvis redan för femtusen år sedan. Det faraoniska arvet lever kvar i Egypten på ett sätt som de flesta, inte ens egyptierna, är medvetna om. Plutarkos, den grekiske filosofen som levde på 100-talet efter Kristus berättar att egyptierna firade en vårfest som kallades för Shamo – ”Livets pånyttfödelse”. Då offrades vårens första primörer till gudarna. Viktigast av alla var löken som ansågs ha en helande kraft. Färgade ägg, som var en symbol för livet, hängdes upp i templen. Och den saltade fisken, som också bars fram till offerbordet, var en gåva i retur till Nilens frikostiga gud. För inte så länge sedan hittade man faktiskt rester av ”fisikh”, den saltade fisken, i ökensanden kring pyramiderna i Giza, där man håller på att gräva ut pyramidbyggarnas bostadsområde.

 Firandet av Sham el Nessim börjar redan tidigt på morgonen. ”Så fort vi vaknat målar jag ägg med mina pojkar, berättar Nafisa, journalist och småbarnsmamma till Basil och Ali. ” Kvällen innan har jag förberett picknickkorgen med nyskördad salladslök, kikärtsgroddar och vårens olika frukter. När äggen torkat stoppar vi ner dem i korgen, letar reda på pojkarnas bollar och så ger vi oss iväg till en av Kairos parker”.

 Om man har sina rötter på landsbygden, som Nafisa och hennes familj, är Sham el Nessim helgen när man åker tillbaka till sin hemby. Nafisas by ligger i Nilens fruktbara delta mellan norra Kairo och Alexandria. ”Där ger vi oss ut på fälten och plockar blommor och grönt som vi bär in i husen”, berättar Nafisa. Men i år tillåter inte det ekonomiska läget att familjen tar ledigt och besöker släkten hemma i byn. ”En park i Kairo”, säger Nafisa, ”funkar också när man ska fira Sham el Nessim”. Men det gäller att vara ute i god tid. Kairos gröna ytor är få, och varje plätt blir snabbt upptagen; till och med de smala gräsremsorna mellan motorledernas filer kommer att vara packade med familjer som dukar upp den traditionella vårlunchen medan bilarna susar förbi ute på asfalten. Många familjer har som tradition att fira våren på Kairos ZOO. Djuren, som för ovanlighetens skull inte är i blickpunkten, står i burarna och kollar förvånat in människorna och deras lustiga lekar. Men allra populärast är att lämna Kairos smogg bakom sig och gå ombord någon av de många dubbeldäckade flodbåtarna som går i skytteltrafik till grönområdena strax norr om Kairo.

 Ägg, fisk och lök hör till Sham el Nessims viktigaste rätter. Men ”fisikh”, den torkade fisken, är något som Nafisa inte ens vill ta i med tång. Fastän hennes svärmor själv torkar fisikh i sitt hem, en process som tar 45 dagar, där fisken först ska ruttna till lagom konsistens innan den saltas för att kunna bevaras till vårfesten, har Nafisa, i likhet med många andra i sin generation, bytt ut fisikh mot tonfisk på burk. .

 ”Den torkade fisken inte bara luktar illa”,säger Nafisa, ”har man otur kan man bli förgiftad och i värsta fall dö”. Inte fisken som min svärmor tillagar, skyndar hon sig att tillägga, ”jag tänker på den som säljs i högar ute på Kairos gator.” Varje år kan man läsa i den egyptiska pressen om hur landets hälsovårdsmyndigheter misslyckas i sin kontroll, och redan nu står sjukhusen beredda på att kunna ta emot förgiftningsfallen som årets Sham el Nessim kommer att skörda.

 ”Att tillaga fisikh är en konst som tar flera generationer att lära sig”, säger Monir Abdel Salam, en av Gizas många ”fasakhani”, skrået som torkar fisk. ”Fisken kan lukta illa, men jag intygar att den är 100% säker att äta. Vi egyptier är experter på att konservera. Se bara på våra mumier, efter flera tusen år är de fortfarande som nya!”

Lämna en kommentar

Filed under Egypten, Kultur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s