I Mahfouz hemland: Doris Lessing? Vem är det?

 

Årets nobelpristagare i litteratur är ett näst intill okänt namn för de flesta egyptier och fåtalet som hört talas om den brittiska författaren har inte läst några av hennes verk. Skälet är lika enkelt som förvånande: Inga av Doris Lessings romaner, inte ens Gräset sjunger från 1950, finns översatta till arabiska. 

Eftersom knappt några egyptier känner till eller kan diskutera Lessings författarskap, ägnar sig istället landets kulturjournalister åt att påminna läsaren om mästaren Naguib Mahfouz, som fick litteraturpriset 1988, och att spekulera i hur länge till det ska dröja innan någon mer författare från arabvärlden ska hedras med Nobelpriset.”Svenska akademins beslut har alltid styrts av politiska hänsyn”, hävdar författaren Sahar El-Moughy i Al Ahram weekly. ”Författare bedöms inte bara utifrån sina egna kvalifikationer, utan var deras land befinner sig på den politiska världskartan. Efter 11 september är det högst otroligt att en författare från arabvärlden kommer att tilldelas priset”. 

Andra röster i den egyptiska pressen pekar på mer konkreta och närliggande problem på vägen mot ett eventuellt nobelpris. Det är inte bara Doris Lessings romaner som saknar översättning. Samma problem, fast i motsatt riktning, råder för de allra flesta egyptiska författare. Det gäller att få sina arabiska texter översatta till engelska, eller något annat västerländskt språk, som gör att man blir känd utanför sitt språkområdes gränser och därmed kanske en dag lyckas hamna bland boktravarna som akademins ledamöter plöjer igenom för att träffa sitt val. 

Naguib Mahfouz, som gick bort förra året, debuterade som författare redan 1939. Men det skulle dröja ända till 70-talet innan hans romaner började översättas, först till engelska och franska. Efter nobelpriset 1988 har merparten av Mahfouz författarskap nått ut till resten av världen, med någon ny översättning varje år. I dagarna publiceras romanen Hadith al-sabah wa-l-masa´, ”Morning and Evening talk”, som väntat på sin engelska översättning i tjugo år. Bakom utgivningen finns förlaget American University in Cairo Press, som översatt och tryckt de flesta av Mahfouz verk.  

Det skulle vara lätt för en västerlänning, ja, vilken människa som helst som inte är förtrogen med Kairo, att gå vilse i ”Morning and Evening talk”, berättelser för morgon och kväll, där gränderna bär främmande namn och persongalleriet består av människor som heter tungvrickande saker som: Zaynab Abd al-Halim al Naggar, Radia Mu´awiya al-Qalyubi och Mahmud Ata al-Murakibi.  Men Naguib Mahfouz sviker aldrig sin läsare. Redan efter två sidor har författaren mig i sitt grepp. Med en fast och varlig hand lotsar han mig genom en släktsaga som spänner över trehundra år, från Napoleons intåg i Egypten 1789 till mordet på president Sadat 1981. I ett aldrig sinande flöde av små och stora händelser flätas tre familjers liv och öden samman medan Egypten söker sin plats i den moderna världen.  Familjemedlemmarna, alla 67, framträder i romanen enligt det arabiska alfabetets ordning, från Alif till Ya´. Så presenteras i det första kapitlet alla vars förnamn börjar på A: pojken Ahmad och hans sorgligt korta liv, arkitekten Adham som aldrig ser tillbaka, olyckliga Amina som lever genom sina barn, och Amir som blir svartlistad för sina radikala åsikter. Sist ut är Yazid, samtida med Napoleon och en av släktens stamfäder. När romanen mötte sin arabiska publik för tjugo år sedan ansågs A till Y-konstruktionen som mycket modern, ja, rent av djärv för ett romanbygge. 

Den moderna arabiska romanen är fortfarande en ganska ny företeelse. Det första litterära verket som anses värt att kallas för ”modernt” kom ut 1929 – men inte utan födslosmärtor. Bara tanken på att en författare använde sin fantasi och satt och hittade på figurer som bebodde egna världar, var inte bara främmande för det muslimska arabiska sinnet, utan betraktades nästintill som oacceptabelt. Saker och ting har naturligtvis gått framåt. Men för dagens unga författare finns det fortfarande många heliga kor kvar att slakta på vägen till ett skrivande som kan betraktas som helt fritt och oberoende.  

I nyutgivna romanen ”Black Magic”, Svart Magi, har författaren Hamdy El-Gazzar kokat ihop en egyptisk nutidsskildring som består av en farlig mix av ensamhet, destruktiv erotik och ett samhälle inpyrt av materialism och kommersiellt tänkande. De erotiska mötena mellan romanens huvudpersoner, en ung TV-fotograf och en medelålders skild kvinna utan några hämningar, kittlar möjligtvis den egyptiske läsaren, men känns tröttande i längden. Behållningen är däremot 37-årige El-Gazzars skildring av ”att falla”, ett fall som kan vara av inre eller yttre karaktär, som t.ex den egyptiska medelklassens fasa att falla ekonomiskt, ner till ett liv bland den stora grå massan av arbetslösa och fattiga. ”Jag faller”, säger Nasir, TV-fotografen. ”Jag faller – utan att kunna dela erfarenheten med någon annan, utan att någon ser mig, utan att någon vet vad som händer”. 

Ensamheten är också närvarande, om än mer smärtsamt, i den lilla men intressanta kortromanen ”Maryams Maze”, Maryams labyrint. Unga egyptiska författarlöftet Mansoura Ez Eldin lockar in läsaren i Mariyams verklighet. Men hur verklig är den? Och vem är egentligen Mariyam? Är hon offret i en familj som klamrar sig fast vid ett glansfullt förflutet, eller är hon dess bödel? Med så många frågor finns det bara en sak att göra. Att läsa om den gåtfullt dubbelbottnade texten! Och vänta med spänning på nästa roman av Mansoura Ez Eldin.            

1 kommentar

Filed under Egypten, Kultur

One response to “I Mahfouz hemland: Doris Lessing? Vem är det?

  1. Vet inte om jag läst någon egyptisk författare. Än mindre någon författarinna. Men för några år sedan läste jag en mycket bra liten novellsamling av kvinnor från olika arabiska/muslimska länder. Den var tvåspråkig. Fiffigt tyckte jag. Läste den flera gånger för det tog ett tag att smälta språket och känslorna i novellerna. Då jag läst lite teologi en gång i tiden kände jag igen en del av sättet att uttrycka sig och jag kan bara beskriva det som vackert, om än något fördolt men däri kanske tjusningen ligger. Önskar också att det översattes fler arabiska verk till svenska! mvh/rambra

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s